Idag har jag några riktiga godbitar! (Som vanligt då)
Hittade denna otroligt imponerande tolkning av "Dueling Banjos" (från filmen "Deliverance"); både gitarr- och banjodelen framförd samtidigt av en snubbe på en dubbelhalsad gitarr:
Nu till en av mina favoriter bland spelmusik: Låten till bana 1 från spelet Streets of Rage till Genesis! Den är väldigt techno-aktig och underbar! Enjoy:
Det första jag hörde hörde från Kill Paris var en remix av Gramatik på låten "To A New Earth". Nå, jag älskade ju Gramatik sen tidigare, men jag blev intresserad av Kill Paris.
Väldigt sköna låtar visade det sig att de hade, och många gör remixer på deras låtar!
Kill Paris kör på Glitch-Hop, något som de härliga artisterna KOAN Sound och Gramatik ger sig in på. Väldigt cool genre!
Gramatiks remix på låten "To A New Earth", från plattan med samma namn. Väldigt groovy:
Åh, vad jag älskar spelmusik. Det är något väldigt speciellt med det. Nostalgi, typ.
Idag har vi en låt från det kanske lite underskattade (Men ack, så underbara) spelet Super Mario RPG till Super Nintendo, nämligen den fantastiska låten "Beware the Forest Mushrooms", med makalös stämning och produktion:
Jag upptäckte det för ett tag sedan: videor på bloggen funkar inte längre på iPhones/iPads/iPods.
Det hela är väldigt skumt, eftersom de funkade från första inlägget till inlägget "takter och sånt". Alla videor funkar fortfarande på Android...
Jag vet inte riktigt hur man skall lösa detta. Får hoppas att det löser sig med tiden... Men om ni iOS-användare vill se videor så får ni antingen gå in på en dator eller en Android.
Jag vet att jag har alldeles för lite film och spel på den här bloggen. Det beror på att jag knappt kollar på några filmer eller spelar några spel. En anledning till det är att jag inte har någon ordentlig dator. Detta problem skall dock åtgärdas inom kort.
Hur som helst, jag har mer slumpmässiga videor åt er! Enjoy:
Först en otroligt cool video vid namn "Forward" som går baklänges/framlänges (beroende på hur man ser på saken), påminner mycket om musikvideon till Coldplays låt "The Scientist":
Spel har alltid varit med mig. Fick min första egna dator när jag var fem år.
Nå, spel kan ha riktiga guldklimpar i sig när det gäller musik, musik som skulle kunna tävla med vilken låt på radion som helst.
Bastion är ett sådant spel med tonvis med guldmusik. VARENDA låt på soundtracket är helt FANTASTISK. Oerhört välproducerade.
Här är min absoluta favorit från soundtracket, nämligen slut-temat för spelet, och en av de få låtar med röster i sig. Oerhört känslofull låt, blir nästan tårögd varje gång jag hör den:
YouTube-länk: Setting Sail, Coming Home
Här är även en live-version, med Darren Korb (musikskaparen och producenten) och Ashley Barret. Även låten "Build That Wall" fick följa med i denna version: Live-version
Nästa låt på tur är från Banjo-Kazooie till Nintendo 64; "Treasure Trove Cove", med härliga flöjter och trevliga hangdrums i en mysig och trallvänlig låt:
Jag är en gitarrist. Jag började spela i sjuan (cirka 5 år sen alltså) för att imponera på mina nya klasskompisar. Vet inte hur det gick med det.
Hursomhelst så började jag spela gitarr i alla fall! Spelar mycket akustiskt; bluegrass och fingerstyle är riktigt gött. (Har även gjort lite egna grejer, är lite stolt över det också)
Oavsett om man spelar gitarr eller inte så kan man njuta av en fin akustisk instrumental låt. I denna serie kommer jag länka sådana låtar.
Först ut är en av mina absoluta låtar någonsin. Så otroligt mycket känsla i John Butler's låt "Ocean", och låten kommer igång på riktigt vid 05:08 in i klippet:
Alexander "Guldies" Unger är en polare till mig. Även fast vi aldrig har träffats. Det råkar även vara så att Alexander är fantastisk på stop-motion med sina lerfigurer.
Hans YouTube-kanal länkas här: Guldies
Åååh, vad jag ÄLSKAR dessa videor. De tar antingen filmer eller andra videor och dubbar om rösterna till något som är helt uppåt väggarna, med ett skrattanfall som följd från min sida. Hysteriskt roligt.
Här är deras tveklöst bästa dubbning hittills; THE NFL:
Barn är konstiga små varelser. Deras hjärnor har tyvärr inte utvecklats helt, och det är inget de kan hjälpa.
Det betyder dock inte att man inte kan ha lite roligt åt det.
Med det sagt så presenterar jag två videor, en "äkta" och en iscensatt.
Den äkta videon, där små barn tar sig an området "storlek och mängd":
Som titeln säger; "Lite gott och blandat". Grejer som inte har med varandra att göra, men som ändå är värda att komma upp på bloggen. Kommer förmodligen göra en del såna här inlägg med massa slumpmässiga videor.
Klockan är 10:32, och jag är i princip nyvaken när jag skriver detta, och det får vara min anledning till att inte skriva någon mer ingående text här.
Jag kommer visa två häftiga klipp, varav den ena verkligen är enastående. Försök gissa vilken.
Asch, jag säger det direkt: DETTA är klippet jag tycker är enastående. En man spelar fyra instrument på ett ytterst imponerande sätt:
Takter kan göras vart som helst. Det är bara att klappa händer, slå på ett bord, stampa i marken; ja, ni förstår.
Vissa har tagit denna princip och gjort något kreativt av det, och några sådana personer kommer jag visa i videorna under.
I detta klipp ser vi fyra personer, varav tre har kostym, varav en endast har shorts. Skrattade rätt gött första gången jag såg det:
Och här har vi ett riktigt häftigt klipp från Sverige faktiskt, där tre personer använder en traktors motortakt för att spela Sweet Georgia Brown:
En pojke på 10 år använder en tvättmaskin för att skapa lite beats:
Det första Rayman-spelet släpptes år 1995, och var ett 2D-plattforms-spel.
Det andra släpptes 1999, denna gången ett 3D-spel. Även det tredje spelet blev i 3D. Sen kom massa kaniner in i bilden.
Nu är kaniner äntligen ute ur bilden, och gamle gode 2D-Rayman är tillbaka.
Rayman Origins går tillbaka till rötterna, som namnet anspråkar, men denna gång med ett nytt spelsätt och utsökt grafik. Banorna är utmanande och lockande, och kontrollerna är precisa. Spelet har även en god dos humor. Man kan spela med fyra olika karaktärer (med massa olika kostymer för den som vill) i 60 nivåer.
Vi börjar med en musikvideo av Jason Forrest's "War Photographer" där vi får se en väldigt annorlunda stil med vikingar och grejer. Enjoy:
I likhet med förra delen så har jag även hittat en annan trevlig video med massvis av spel- och populärkultursreferenser i trevlig pixelgrafik (och även bitar med annan grafik) i låten "We Come Together" av Goldfish:
Om jag ska vara ärlig så hade jag inte alls några höga förväntningar på den här filmen. Jag har aldrig varit intresserad av Star Trek, har bara tyckt att det universumet verkat tråkigt.
Men tack vare ett tips från min vän Jacqueline så blev det att jag såg filmen en natt då jag skulle dygna. Och jag är glad att jag gjorde det.
Jag vet inte hur resten av Star Treks kanon är, men denna film var faktiskt riktigt bra. Dessutom, jag är en man som nästan aldrig gråter för något, men jag var faktiskt sjukt nära att göra det i början av filmen. Dat feel... </3
Filmen är snyggt regisserad, har en smart story, och har intressanta karaktärer. Längtar sjukt tills nästa del - Into Darkness - släpps!
De flesta av er har förmodligen sett original-klippet där ett gäng getter ropar som människor (typ). Nå, som alltid när en ny internet-sensation uppstår så följer även ett gäng "spin-offs" efter ett tag. För er som inte har sett original-videon så finns länken HÄR: Goats Yelling Like Humans
Det finns även en "part 2" som dock inte är lika känt, men är underhållande oavsett: Part 2
Nick Bertke är en musiker som går under namnet "Pogo". Han gör mycket remixer av ljudsnuttar från Disney-filmer och dylikt. Hans sound är väldigt karaktäristiskt, mycket ambient och soft musik. Mysigt.
Han gjorde för inte så länge sedan en mycket intressant låt baserad på hans reseäventyr, "Indian Pacific" (och vid 1:45 in i klippet syns en man som är väldigt lik min polare William Hansson!):
Här är även en Disney-remix, nämligen den första låten jag någonsin hörde av Pogo:
Johan Wettergren är en av mina närmsta vänner. Han råkar också vara väldigt duktig på att animera.
Han har en fin liten kanal på YouTube som länkas här: Ananasjazzaren
Han har också en blogg om sina konditori-äventyr i Oskarshamn som länkas här: Johan är i Oskarshamn
För cirka två månader sen så var jag och hälsade på hemma hos Johan, och då fick jag en förfrågan att spela in en röst på spåket "otyska" (Johans egna språk som är en blandning av svenska, engelska och tyska) för att användas i en animation han tänkt göra. Jag gör rösten till den som stickar, och resultatet finns nedan:
Han gjorde för inte så länge sedan en annan kreativ animation, vilket kan skådas i klippet under:
Japp. En barnfilm. Men det är inte vilken barnfilm som helst; det är en av Disneys absolut bästa filmer någonsin.
Filmen är en nytolkning på den klassiska sagan Rapunzel, med många intressanta karaktärer som inte finns med i originalstoryn. Det enda som egentligen är taget är att flickan har långt hår och heter Rapunzel, hon bor i ett högt torn och är instängd där av en gammal tant, och sen att en snubbe tar med henne därifrån.
Filmen är oerhört vackert 3D-animerad; färgerna är starka och fina; och röstskådespelet för både Rapunzel och Flynn Rider är superbt, då Mandy Moore och Zachary Levi (han som spelar Chuck i tv-serien med samma namn!) gör rösterna till respektive karaktär.
Se den inte på svenska, för både Molly Sandén och Måns Zelmerlöw är inte så värst bra röstskådisar. Visst, de kan sjunga, men det räcker liksom inte.
Det finns således även en massor av musikal-nummer i filmen - för kom igen, det skulle ju inte vara Disney annars. Låtarna är faktiskt väldigt bra och minnesvärda, och Rapunzel sjunger väldigt fint (jag är kär <3). Och just det, Flynn Rider är också helt okej på det!
Humor, action, romantik - filmen gör alla dessa grejer helt rätt. Rapunzel är också en mycket charmig person, och jag har lite av en crush på henne. "Men Joakim, hon finns inte". TYST, om jag önskar riktigt noga så kanske det går till slut. <3
De flesta av mina närmsta vänner känner till detta spel, mest på grund av att de har sett mig spela det. Jag har övat och övat, och jag ligger faktiskt på topp 100 i världen!
Och OJ, vilket fantastiskt spel det är. Det går ut på att man skall styra en liten triangel i mitten av skärmen genom hinder som kommer mot en. Och det är minst sagt lättare sagt än gjort. Den lättaste banan kallas HARD. Nästa bana kallas HARDER, och så vidare (allra sista banan kallas HARDESTESTEST...). Det säger rätt mycket om spelets svårighetsgrad.
I början kommer du att förlora. En hel del.
Skärmen byter färg, den skiftar i rotationsriktning, den höjer gradvis hastigheten, och tillsammans med fantastisk och intensiv musik av Chipzel så får man inget annat än en hypnotisk spelupplevelse.
Det finns en flash-version (som dock inte alls är lika bra), så om du vill testa innan du köper så gör du det på länken som följer: http://distractionware.com/games/flash/hexagon/
Spelet finns till iOS och Android, kostar 22 kronor.
Mina rekord på respektive bana är (i sekunder):
Hexagon: 312.08
Hexagoner: 209.03
Hexagonest: 133.56
Hyper Hexagon: 271.38
Hyper Hexagoner: 167.58
Hyper Hexagonest: 130.07
Sista banan ser ut såhär, och tänk på att jag har bättre rekord på denna bana än vad snubben får i videon:
Breakdancing är något som alltid fascinerat mig. Man kan göra det graciöst, men även grovt - om man kan uttrycka sig så.
För några år sedan stötte jag på följande video där en liten pojke verkligen äger sönder en vuxen man, och det var denna som öppnade mitt sinne för breakdancing:
Nå, för någon dag sen så stötte jag på ännu en till video där ett barn breakdancear; denna gång en 6-årig tjej med en attityd som till och med Clint Eastwood skulle rygga för. Följande video kommer att få dig att ropa av häpnad:
(Jag är mycket väl medveten om att rubriken ovanför klippet låter väldigt klyschig, men det var inget annat uttryck som skulle kunna beskriva videon)
Idag har jag jobbat. I nio timmar har jag krupit runt på ett 1000 kvadratmeters golv och skrapat (först med mina naglar och sen med en liten spackelspade) bort limfläckar. Lagom kul.
Såklart så drar man på lite musik medan man jobbar, och jag kan säga att det var många album jag hann lyssna igenom.
För att välja ett album bland dem alla, så väljer jag Gramatik's album "Street Bangerz Vol.2". Gramatik kör på instrumental hip-hop, med mycket soul och ibland även lite swing. Det är inte många av Gramatiks' låtar som inte är mina favoriter.
Detta album är totalt fullspäckat med grymma låtar, och jag har haft svårt inte välja ut alla låtar för listan nedan...
Varsågoda.
Betyg: 8,5
Låtar att hålla utkik för på plattan:
Tearin' It Up
Boom Bap Reinstated Just Jammin'
A Bright Day Hit That Jive
Länk till Spotify: Gramatik – Street Bangerz Volume 2
Har varit på gymmet idag, och som vanligt när jag gymmar så lyssnar jag på musik.
Idag så blev det Opeth's platta Ghost Reveries, men eftersom den kanske är lite för hardcore för de flesta så satsar jag på att prata om något mer softcore idag. Heh.
Dagens album blir Caravan Palace's "Caravan Palace". Kreativt namn.
Nåväl, det är ett fantastiskt album! Caravan Palace spelar genren "Electro-swing", vilket betyder att de har stora influenser från 30-talets swing och gjort det i en mer elektronisk tappning!
Varje låt är makalöst bra, har många av mina musik-favoriter från denna platta!
Betyg: 9
Låtar att hålla utkik för på plattan: Dragons Jolie Coquine
Suzy
Brotherswing
Bambous
La Caravane
